- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 15. J. Swedberg, H. Ausius, A. Amnelius, N. Tiällman, J. Schmedeman, P. Törnevall och C. Eldh /
333

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och du fördristar dig en liknad ställa an,.

Och företrädet på förmätit vis til välla.

Hvad har du, kiära säg, för sy&la at beställa,

Den icke hvar och en hel iätt förätta kan?

Der höga sinnen blott af mig sin heder vänta,

Som uti andras blod sitt äre-märcke pränta.

pen trätan gick så vidt, emedan begge två
Sin vinning lade om at vara högst på brädet,

Så Kärlek svor en ed at, förr än företrädet

Blef henne tagit från, det kiärsta skulle stå,

Ty måste denna sak, som icke syntes liten,

För rätta af Förstånd, som dom ma re, bli sliten.

Förståndet prächtigt satt uti sin hofvud stad,

Och stödde armen på Förfareuhetens skuldra,

Hon hördes alfvarsamt när parter viste buldra,

Med orden biuda dem på munden läggia blad,

Så at Beskiedligbet dem lärde föra ordet,

Som af Uprichtighet blef fördt til boks på bordet.

Så kpro då Tapperhet, med amazonsk habit
Utaf en vanlig färg de hög-blå hielte kläder,

Med belte giärdad om af bästa elghuds läder,

Som yfdes af en svänsk forgyld soldate plit.

Ett kragat hanske-par betäckte hennes näfvar,

För dem j vissa mål tidt sielfva styrckian bäfvar.

Men Kiärlek der emot uti en natte-dräckt
Sin prydnad viste, fram i sojnmar-grönan jacka,

Med en behaglig mine för den man måste, tacka,

Skiönt der vid något fants som syntes oförskräckt.
De kommo, stälte sig på hvar sitt rum om bordet, ,
Då först fru Tapperhet begypte föra ordet,

Jag, saj’ hon, hvilken ej för faror fpuchtp kan,
Jag häpnar utaf barm at hedren från mjg tages; ;
Ty Vekligbeten sielf roed mig om rangen drages,

Och til en veder-part sig dristigt biuder an, / •

Lät henne, derest mig b var hielte måtte prisa?

Af sin berömlighet ety enda märcke visa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/15/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free