- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 15. J. Swedberg, H. Ausius, A. Amnelius, N. Tiällman, J. Schmedeman, P. Törnevall och C. Eldh /
348

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Förlåt, herr brndegum, mio vilja måtte rå,

Än skiont förmågan min i någor måtto skiljes,

De böra följas åt en goder vän til viljes,

Jag måtte vara sielf och styra begge två;

Ty fast i andra mål jag finnes mycket spaker,

Är dock förmågan god i liufva kiärleks saker

Mitt sinne följer med, en villig bröllops gäst,

Tar främsta stället jn rätt som jag vöre buden,

Min tancka sätter sig vid brudgummen och bruden,

Ack, hvilken skada är jag icke blifvit präst,

Ty större nöje ej i hiertat kunde stiga,

Än om ett vackert par jag fict» tilsammaus viga.

Men slikt förutan mig, blir lika väl bestält,

Vid resten bafven I, herr brudgum, éielfver mödan,

£n möda rätt så liuf och kiär som sielfva födan,

En kamp b var vid man ej behöfver rymma fält;

Ty vii min glada mund berömma eder lycka,

Och den, om möjligt är, i dessa ord uttrycka:

Jag tycker mig at se bur äcbta nöie mys
Uppå sin milda mund och hel förnöjligt skickar
Emellan nögde två så liufva kiärleks blickar,

A t äfven kiärleks eld från sielfva dygden lys.

Jag ser, herr brudegum, hos er en liufver längtan,

Och efter dagens slut en angenämer trängtan.

Tvärt om, dygd-ädla brud, skiont än ett villigt tvång
Hans önskan faller bi och längtan vill bejaka,

Så tycks I biuda till dra uret ert tilbaka.

Hvad giöres nu behof at giöra tiden lång?

När dygden biuder sielf at litet lämna blygden,

Så blifver lydigbet den aldrastörsta dygden.

Fölg1, fölg* er brudegnm, ban gier sin trogua band,
Fast dygdig rådnad vill ert täcka anlät pryda,

Här giäller ingen ting mer’n endast till at lyda,

I ären bundne med ett ouplösligt band.

Rätt nu när qväller är, at solen intet skiner,

Så täckes alt i hop utaf et par guardiner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/15/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free