Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kom fägring, än en gång, och se ett lyckligt val,
At hon, som lembuar här ett timligt fägrings tal,
• Hon tar en skiönhel an, långt öfver månans gräntza,
Och mer än solen får i avig klarhet gläntza.
I fagre lären då vid denna dyra bår,
Til vända såleds an er skiönbets unga år,
At I med andans macht, som hon, er lusta dämpa,
Så får med änglar I om ävig skionhet kämpa.
Kom vett, och skåda an en lycklig bytes lått,
I stad för timligt vett (fast än i ädelt mått)
Hon nu i ävighet, af Herrans ägen strimma
Uplyster, får i vett, med helga änglar glimma.
I, mogne utaf vett, tag dy en läre^-spån,
At rättlig broka ert af högden unta lån,
Lätt flättian edert vett til jorden intet drifva,
Så skolen avigt I, som änglar vise blifva.
Kom dygd, betracktad som en medfödd goder art,
Och se en annan dygd, som lyser mera klart;
Den så sin dygd, som hon, aF Gud har låtit rena,
Får sig i ävigbet med honom sedan ena.
Kom då I dygd ige, som ha’n ert myckna låf,
(Men intet in för Gud) och lären bär utåf,
At eder ägenbet Guds värckan underlämna,
Så vil er avigt Gud en ängla renhet ämna.
Herr G rubb, hvad felar då, må ni ej vara nögd,
Då eder ängla vän nu har en ängla frögd?
Hon stod i lifsens bok uppå de valdas lista,
Fast I, dy värr, ha måst så unger henne mista.
Men hålt, hvad talar jag? Så unger, kiäre säg?
Hon bar i dygder rest de gamlas långa väg;
Och som, vid pröfvandet, Gud benne funnit trogen,
Så fant han henne snart til ängla-lefvad mogen.
XV: 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
