- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 15. J. Swedberg, H. Ausius, A. Amnelius, N. Tiällman, J. Schmedeman, P. Törnevall och C. Eldh /
355

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I ba’n förlorat den, aom genom vett at lefva
Och en belefvad dygd, sin adel öfvergått,

En fru, aom visat bar in til sin sidsta vefva,

Det hon at älska Gud ocb eder bar förstått.

Doch tar jag icke an (jag är för litet mogen)

Vid edert svåra sår, at gifva någon bot,

Jag vet ert kiäcka mod, I finnes redebogen

Af Gud at taga an förnögd bå med och mot.

I har dessutan en, söm edert bierta gläder,

Sin moders äfven-bild ocb eder ögne-tröst,

Som kan, trotz afvund, skiönt bon liten är och späder,
Er trösta mycket mer än alla andras röst.

Men unna, kiäre bror, at jag til denna lilla,

Som intet än förstår, må ba ett litet tal,

Hon fins, som fordom vi, ännu i vaggan qvjlla,

Skiönt bon änou ej vet sitt aldrastörsta q val;

Du lilla hiertans barn, som än ej vet at sakna,

Men saknar alt för nog, din dygdiga fru mor,

När som med åren lär din mognad mera vakna,

Ocb du til vett och växt bar blifvit mera stor.
Betänck en dyr förlust af den dig borde visa,

Och kunde äfvenväl på dygdens ädla ban,

Den b var eo ovän måst’ emot sin vilja prisa,

At afvund tystnar mer än hon tilförne van.

Betänck en dyr förlust; ty fast den öma rörsel,

Som fadrene bierta bar, bon finues lika stor,

Så har den borta är ju bvarken syn ell hörsel,

Och denne skildnad fins emellan fa’r ocb mo’r.

En fader måtte stads vid andra syslor vaka,

Men modrens öga står sin dotter stadigt bi.

En moder skådar stads på barnet sitt tilbaka,

Men fadren måtte bär med andras ögon si,

Doch gif dig väl til frids, vid Herrans vilja glader,

Hans nåde finnes ju förutan like stor.

Och som han kallar sig de faderlösas fader,

Så visar han sig och de moderlösas mor.

Han leder sina barn igenom branter stiga,

Igenom smaler väg, igenom trånger port,

Til 8&lighaitens mål. Här måtte jag ou tiga,

Ty tårar hindra mig at fara längre fort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/15/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free