- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 15. J. Swedberg, H. Ausius, A. Amnelius, N. Tiällman, J. Schmedeman, P. Törnevall och C. Eldh /
361

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvad dödligt dödas, när som kroppen får beblanda*
Sitt stoft med annat stoft, som är af samma art.
Jag säger samma art, när kroppen får sig ena
Med annat lika stoft i jordens giömtna kall,

(För Gud’ ä’ himlarne ju sielfve icke rena;

Och jorden bannad i vår första faders fall.)

Vi födas med en lag, at dödas ocb at ödas,

Sen Adam första gång igenom synden dödt;

Dock til vår sämre del, som får å nyo födas,

För den, som himlens nåd och Herrans anda födt.
Vi dödas ödas ock; men såsom synda-trälar,

Hvad syndigt år det öds och dör roed verdens tid,
Hos de af Herrans nåd i tiden lyste siälar,

Som se’n i ävigbet ett lif sig fägna vid.

Sant nog, beklagligt nog, at de som här i tiden
Ha’ låtit synden rå och dödat andans drift,

De måtte ävigt dö, se’n tiden är förliden,

Och namnen slutas ut ur lifsens ägen skrift;

Docb är ej någon til med denna lagen födder,

At i ett sådant mål han ävigt måtte dö,

Den enda synden är som måste blifva ödder,

Oro icke här, dock i en avig safvel siö.

Men den, som synden har af andan låtit döda,

Han får ett ävigt lif til siäl så väl som kropp;

Ty han på Christi kraft sig väldigt mächtar stöda,

Som kroppen äfvenväl på sltitet väcker opp.

Så skier med denne man, som salig uppå båren,

Nu låner kroppen bårt åt denna stilla grift,

Hvars lefnad lemnat har, til sölfver-hvita håren,

Förutan andras låf, sin ägen äre-skrift.

Soro han lät hopp och tro igenom kiärlek segra,

Och gaf af cbriftteridom ett Gud behagligt prof,

Så får i kiärlek han med helgonen sig legra,

Der bvarken tro elf hopp giörs honom mer behof.
Han finner fruckten nu oändeligen mogna

Af säden, Herrans ord, uti dess hierta sådt,

Der han i bviter drächt med alla andra trogna
Beprisar Herrans nåd för o-ut-säjligt godt;

Som Gud de sina ock i tim’lig måtto gläder,

Så fick han stilla dö af långlig lefnad mätt,

Ocb 8roåniugs samka sig til förra sina fäder,

Se*n han har lemnat prof af konst at lefva rätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/15/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free