Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14.
Tiden, åld ren, döden och avigheten,
betrachtade då en hederlig matrona
Margaretha Gerdes,
handels mannens och ålder-mannens vid det I06. bagar ärabetet herr
Jsekim Kameekere
dygd- och gudälskanrie maka, efter 69 års lefnad, 52 års
achten-skap, 14 barnsbörder skildes ifrån sin 76 års åldrige man sedan
hon gått igenom tiden til åldren, åldren til döden, döden til en
salig åvighet i Stockholm den 23 Febr. 1723.
JM år tiden åker fort igenom dag och natt.
Hon ändtlig hinner fram, ej utan mycken möda,
Dit åldren plågar sig med stödjor undanstöda
Och hop de goda är en ovärderlig skatt.
tSe’n enas bägge två och följas til den orten,
Der vägen vises dem igenom mörcka porten.
Deu porten är en port, der hvem som födder år
En mycket dryger tull for äple får betala,
De bvila sedan der rätt som uti en dvala
Och kiänna ingen tyngd af timmeligt besvär,
Få äfven löning ut af nåd ell’ på förtienster,
Och vägen delas af til höger och til vänster.
Då bytes åldren om och blir ånyo ung,
Men tiden adlad blir med namn af ävigbeten,
(Vil du i detta mål ej trygga på poeten,
Så tro den helga skrift, en alla skrifters kung)
Och, som man här utaf en nytta kan förmoda,
Så skrifver jag här nm, men endast om de goda.
Vår tid hon åker fram och det på tvenne hiul,
Det ena solen är, det andra kallas måna,
Det senre kraften får utaf det förra låna,
Til des vi giömma oss i grafvens mörcka skiul;
Men föret, der man ej blir til snar en död försålder,
Man följer tiden åt och hälsar uppå ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
