Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20.
Adrastes.
Der eed ett giäckerij, ocb lofven ar en leek,
Skiönt stode manna-mod på vacht med kraft ocb styrcka,
Kan man dock saken eij til önskligt åndmål yrka,
Ty himlen hatar sielf bed råger i j ocb svek.
Neij. den eij blifva vil for någon röd ell’ blek,
Han måste i sitt bröst, som redlighetens kyrckia,
Fru Trohet fram för alt i ord och giåroing dyrcka.
Så måste lyckan sielf för honom hålla strek.
Ett löfte år och blir ett allmånt eningz-band,
Som heligt hållas bör hos höga ocb hos låga,
Den detta bryta vil, bör som en allmån plåga
Bemötas med en macht af samnad enig hand;
Och såsom himlen sielf mot otro sig beväpnar,
Så följer straff derpå, som giör at jorden håpnar.
21.
Diomedes.
Här dygd och bieltemod igenom lyckans prof
Kan hafva lågenhet sin eenta kraft at vijsa,
Så föllier först och främst, hvad alla måtte prisa,
Ett ryckte, hvilket eij kan blifva tidens rof.
Hvad giöres, kiäre säg, ens namne mer behof?
Det finnes 4L£venväl (skiönt lyckan skulle rijsa
Med storm ocb vidrig blåst) en meer än mycken lijsa,
När dygd betienar sig af en förståndig lof.
En tapper Diomed’, som sargar Venas hand,
Det är så mycket sagt, den lusten vet at dämpa,
Och med en stadighet mot egna laster kiämpa,
Han vinner til ett slut ett välbelägit land,
Der dygden honom gier en prächtig ährekröning,
Til en, fast något sen, dock mycket viss belöning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
