Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel Westhius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haa icke kungar all, apostlar och profeter,
Måst söria i sijn tijdh. Ja, all’ antiqviteter
Bevitna att then sorgh, som roåttligh tårar geer,
Är Gudh behageligh, når hon aff hiertht skeer.
Ja, oskiål sorier ok, och ibland thet eeu duffva,
När hon befinner att dess maka döden röffvat.
Hon sätter sigh alleen uthi een ödes mark,
Giör sigh itt litet boo aff mååss’ oeh funre-bark,
Thär i hon eensam blijr i alle sijne dagar,
Sin vän til efftertryck, ty henne så behagar.
Hon qvijder effter sin eeo sorge-yncblich thoon,
Hvarmedh bon vijsar sigh at boo itt éensampt bion.
Men kvadan kommer sorg, och hvadan komma tårar,
Som an8ichtet vårt gör beplögt medh åld rens fåhrar,
I skrymkio-äonet mörckt, grå hår the spritta fram,
Vårt bnffvud hyssi o t blijr, mer lust ey höras kan.
Ja, aorgeo är väl etoor, af ordsak mångahanda,
Dock ingen större är än then, den Helga anda
I helga skriften reen hao kallar biertaos sorgh,
Som måogen dödat baar på thenoe ussle borgh.
Hon kommer aff thet qvaal, som hiertat kring plä föra,
Och sist til sinnen vår, them gijffva at förhöra,
Att andetagh medh puost, at man grant känna må.
Hor hiertat får en knyck, thet ryysningh kommer å.
Vij må väl söria nogh, vårt första fall begråta,
För förste mennskiors skul giörs kinder offta våta.
Ach, olycksaligb stund, tå fader Adam bad’
Tå ta i äplet beet, som Eva moor tigh badh,
Hvaraff kom nödh och sorgh, bvaraff kom entligh döden,
Ach, at vij råkte äre alle i then nöden,
För lastfull synden skull så måsto alle döö,
Och hvar dagb reesefärdigh blij från thenna öö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
