Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Psalm 139.
To, Herre känner mig och noga utran?akar,
Tu reet och seer när iag mig sätter eller star,
Alt hvad iag tänkia kan, iag ligger elle^ vaker,
Förstår du iämvåhl oph dhe vägar, spm .iag går.
2.
Thy sij, ey något ord opå min tunga svåfvar,
Som, Herre, tu ey vest, do skaffar hvad iag för
Och effter giöra skall; tin hand, som du utöfver
Mig håller stadelig, är alt, som detta giör.
3.
Een sådan k ondskap kan omöglig iag begrunda,
Ded år för mitt förnufft for hög och underlig
Hvart skall iag undangå och fly för tinom anda,
Ocb för dit ansicute b var skall iag berga, mig?
4.
Om iag anfore bån och up till himlen flydde,
Så åst tu för mig där, och om iag bäddade
Min säng i helvete, ey kunda det mig skydda^
Ty äfven ochså ther tin -ögon mig vtäbl see.
5.
Om iag än dristade Auroras Vingar ’taga
Och fly så långt, sin koos, som hafvfet räckia kao,
Så skulle doch dir* hand mig förå och- tnlg- dVåga,
Ty ingen döllia kan sig för tån högra band.
6.
Om iag skiöot sökte skiuhl i vråår och mörka muurar,
Så måste natten sielf sig ändra och blij klar,
Lijk som en linser dag; du rår om mina ni urar,
Yast öfver mig, då iag i moderlifvet var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
