- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 16. Samuel Westhius, Gabr. Tuderus, W. von Rosenfeldt, Lars Stjerneld, Didr. Granatenflycht, Daniel Achrelius, Johan Risell, Lars Salvius och Olof Carelius /
189

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfeldt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

At ban na hafver fått sin torst och hunger slecht,
Men gubbeu sen för alt så gier boon til confecht
Ett fam tag ocb ån mehr, hvad kommer osa det vedet*,

At fråga stort der om,, det är så tionlagz seder,

Och lår vål vijsa sigh hvad dem emellan skedt,

Når låhrfar giör sin tienst ocb barrs-obl blijr tilret.
Då töbr vål drången Jons med Anicka vår pijga,

Den han för bade fåst, sig samman låta vija.

Tånck hvad en rolig dag, tånck hvad en dubbel lust,
Soro hår på fårde år ocb tråffar in så liust
Fast sådant gåstebod ån kommer nog at kosta,

Så låter ban igen sin plogbil intet råsta,

[Jan ploijer, barfvar, såår, i iorden rijfver bra
Ocb seer i himmelen, hans hierta blifver glaa.

Når Gud hans hånders vårck med en god åhrsvext Ioner
Och med vålsignelse hans buus och heem bekröner,

Hans hustru hielper til, år idkesam och snåll,

Soro vijtar at hon kan forstå sitt huushold vål,

Åbr mannenom en trost, en hielp, hvar på han trygger
Sig kan förlåta fritt, bon spinner, bakar, brygger,

Ocb alt hvad nånsin ban i huuset skaffar an,

Der taar hon vara på, forspiller ingen gran.

Sij, så vålsignar Gud den man, som i Gudz frucbtan
Sin lijfztijd bringar håo, upföder barn i tuchtan,

At dee omkring hans bord som ollieqvister stå,

Ocb intet något steeg på vrånga vågar gå.

Läth yfvas långe nog, som sitter högst i bråde,

Som föhrer ståth och prål, drar på sig purpur klåde,

Jag boller den för klok och lycklig, soro hår neer,
Med mig i mindre stånd, och åth all hogfårdh leer,
Föracbtar pråål ocb pracht, som Ögonen forblinder,

Kan åga sielfver sig och lefva utan hinder,

För nijt och afvundz mån, kan fly dee synder mång,
Som utbi stora slott ocb ståder gå i svang.

Halst når han uthi dygd ocb redligbeet sig öfvar,

Aff hiertat dyrckar Gud, sin nåsta ey bedröfvar,

Sitt samveet bål ler reen, uprichtig niot hvar man,

At sielfva himmelen hans oskuld vittna kan.

O, våbl år dig, du kant, når det begynner lijda,

Med ett frijroodigt mod, din sidsta stund af bida,

Fast tryggare ån den, som uti måuga land
Hoos allom kånder, men sig sielf år obekant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/16/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free