- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 16. Samuel Westhius, Gabr. Tuderus, W. von Rosenfeldt, Lars Stjerneld, Didr. Granatenflycht, Daniel Achrelius, Johan Risell, Lars Salvius och Olof Carelius /
222

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfeldt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nar ödet nåt sitt måhl, dy minniskan ombyter.

Förväxlar vilkohr sin, som tijden sig försliter
Och rätt som tijden sielf är ödet underlagt,

Sa blijr och menniskian med tijden hedau bracht,

Sij, då så Iembna8 qvar ded vij så kär ha bullit,

All rijkdom och all pracht, som våra sinnen stulit
Och rentat immerfort, män vij förfoga oss
Hän till ded eviga och vandra så sin kos,

At höllias i en groop, som pass en farobn är. långer,

Fast halfva verlden for oss nästan var för trånger

Och huru vijdt omkring vårt välde för har strekt,
Men blijr omsijder doch med lijtet mull betäckt
Derföre synes bäst, at våra sinnen böja
Till ded, som himmelskt är, och intet os förnöija
Med detta världsliga, som varar föga ting,

Men år en dunst, ea röök, när kommer alt omkring.
Doch medan menniskian i detta ussla trefvar,

Och hon emellan hopp otb froehtan ännu svefvaiy i
Så är des svaga art at fägna sig åth ded,

Som syns för ögnen lust och hnugen spelar nied.
Lijkvåhl, som nu vår tijd så skyndar sig till enda,

Är icke då vårt råd, at vij till dygd os vända?

Mon ey vår korta tijd då blijr som bäst anlagt,

När man med redligheet den samma geoembrabbt?
Hvad rijkdom ey förmår, bvad vällust ey kan gifva;

Sij ded gier dygden os, när vij ved henne blifva.

Ty när som verldaens lust med os förgången ar,

Så blijr ett årligt narapn doch qvar i verlden bär.
Det bar man nogsampt åeet, ded har man väl erfabrit
På denne herren hår, hvars tijd nu redan varit

Och är tillända bracht, men doch, Helas, så kort.
Dy han än längre här hoos os har blifva bort
Han bar os lembnat qvar ett ebrfullt effterdömme,

Een regel, som är värd, at vij ded hos os giömina.

Ty han sin faders nijt, sin farfahrs trohet fölgd,

Och för sin konungs tienst sig aldrig undandölgt.

Een vån har ftan 9ig teet för ded gemeena bästa
Har altijd trachtat ded at städia och at fåsla«

Ja oéh sin eegen saak och välmacbt ey så hogt
I värdet bollit, som han landsens nytta sökt
Åndoch at baat och nijt, som stads förföllia plägar
Den, som sia vinning lagt at gå på dygdens vagar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/16/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free