- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 16. Samuel Westhius, Gabr. Tuderus, W. von Rosenfeldt, Lars Stjerneld, Didr. Granatenflycht, Daniel Achrelius, Johan Risell, Lars Salvius och Olof Carelius /
235

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfeldt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man tanker foga om, hvad ogonskeenlig syns,

At kalfveskin så vabl som oxehuder fins.

Så dyrkes veridsens lust, så kommer uthur minne
Vår’ vissa dodligheet, ja och ett niromert sinne.

Har svårt at redda sig, når våhlgång, goda daar
Fortager dygdens måhi och oss afsijdes drar.

Men når mau endtlig hint så . långt i veriden stråfva
Och ödet satt ett roåhl ey långre der at lefva,

Hvar intet anoat år åu som förgånglighet,

Hvar alt, som lijf kan ha, af ingen tryggbeet veet,
Hvar ingen rymma kan sitt lijf till at förlångia,

Och från en dodligheet formår sig ondan stångia,

Då får förnufftet rå, då tånker man först om
Hvad veriden varit har seen man från modren kom.
Ey nödigare saak, ey båttre syssla kråfves
Hår af oss menoiskior, vij, som så plat förgåfves
Vår tijd förnöta hån, ån at vij tånkia kring,

Och mårkia at vårt lijf år een förgånglig ting.
Förgåfves saunerlig vij då vårt lijf förslösa,

När vij ded verldzliga allena effter föösa,

Når vij med huug och sin hvad timligt hångia an,

Så nepligt annat år, som os förnöija kan.

Förgåfves år at man så håfftigt faar och fijker
Och stråfvar natt och dag att blifva stoor och rijkor
Når man ey seer upå den korta tijd man har
At fengna sig ved ded, som snart en enda taar,

All våhllust, rijkdom, pracht och hvad oss vårlden skanker,
Ded år en korter låhn, når man ded rått betåncker,

En Rycbtig egendom, som man bår lembnar qvar,
Når Cbloto boller op ocb ey meer hiulet drar.

Ähr ey af nöden då, dåd medan vij ån lefva,

Ey vånda all vår tijd at plösa maag och kråfva

Och slå på goda daar, men at vij ded der boos
Betånkia, ded vårt lijf som skuggan fahr sin koos.
Det år ett godt beråd. för vijsheet, iag ded pröfvar,

At man sin dodligheet betracbtar ocb sig öfvar,

Ja, daglig lår sin stund förnögd och våbl tillfredz,
At möta så at ban för döden intet redz,

Ändoch ded neplig skier at den, som goda dagar
Har hafft och våhllust noog, den veriden val behagar,
Och liufligt spelar för, så villigt skillias kan
Från det han hullit kår, når döden klappar an,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/16/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free