Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Didrik Granatenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du drottning for alt kiårt, som veriden effter fijker,
Du sobi, som varmer opp hvad armods frost förkylt,
Du, som lijk Pbæbi vågn, af glantz och eld år rijker,
Giör hvad dig fastuar vid förblåndt, förbränt, forgylt.
Vid hvad må till ditt lof man dig, o penning, likna?
Som af så mycket folck så hiertlig ålskat biir,
At föga tros, det de bli i si tt hopp besvikna,
I ty du hos dem ståds ett liufligt nöije gir.
Hur skall jag börja dig ratt sorn sig bör berömma,
Du måchtige regent kring jordens vijda klot?
De giåningar du giör kan veriden aldrig glömma;
Du biuder al la tross och ingen står dig mot
Du år den hielten, som så många sig pålita,
Den skionhet bvar in till de lystna ögon drifs,
Det åpple, hvaruti bvar Adam lyster bita,
Den körbis8, i hvars skygd de måsta kroppar trifs,
Det klenod, om hvars vinst så många tusend fåckta,
Det ådla barn, som ey har svårt at amma få,
Deo brud, som någon hvar vill gierna ha till åckta;
Den spåman, som sin vån kan ståds god lycka spå.
Det instrument, som liufst’ i kitzligt öbra klingar,
Det sötaste confect för veridens ieckra tand,
Den locke-fogel, som snart hiertan till sig bringar
På bygden och i stabn, på sioar och på land.
Do bör ju lia beröro, fast du eij nagon rosar,
. Man fägnar sig åth mer, som sig eij yttrar mot.
Do bar en rosen-lucht, hvar gierna på dig nosar.
Du har magnetisk krafft, drar fingren till din rot.
XVI: 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
