Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Didrik Granatenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fattige, som sielf ehr fattigdom ha vållit,
Betånck at edert bro9t år sårt af egit svärd;
Om I, hvad I ha ågt, i ’spare-bössan hållit,
Så ha I varit stådz mer lof åo laster värd.
Jag vill ebrt biertas sår dock rcke hår uprifva,
Ty jag eij plåster åtb ehr samvets bölder bar,
Tor bånda: ångern lår ehr basta rådet gifva,
At åter komma till det. I tillförne var.
Men I, soro otan ebrt förvållande erfarit,
At anten sverd ocb eld ell vatn ehr armod giort,
£11 ock at lyckan stådz ebr stora fiend varit,
Som ebr förfölgt och tryckt i bvarje tijd ocb ott.
Om jag så bade råd, som villian ville, gierna
Så skulle ebr min band snart giöra mycken frogd,
De arma9 dage-sobl och kiåra affton-stierna,
Penningen, skulle snart ebr giöra glad’ ocb nögd.
Men lyckan bar mig på dess hial ån neders lemnat,
De gyldne åpplen ä mig alt för b’ogt i trå,
Det rijkedomens barn år eij min skiötzel ämnat,
Det somnar aldrahålst nppå de feta knå.
Den giåsten bar den art, han sålian hos mig kommer,
Och far rätt snart sin kos, form man bane syn vål seer,
Lijk gräset slåttertid, ocb sommarns fagra bloiforiier
Strax magen beta vill, ban sig resfardig teer.
Men dår ban har sitt hem och sammelplatzer åger,
Dit går bat# bopetals, bar lust i tablrijk flock
Hos sina många bror, dår slår han vinter-låger
Och flyr- från fattig man som bijna ubr en stock.
Om bonom ocb hans sed ocb hvad ban kan uträtta,
Har jag formerat ehr en gåfva af papper.
Jag önskar at den må ebr svårhet kunna lätta,
Om icke lätta, dock eij mer betnnga ehr.
Ebr svårbet lätta, som med Atlas I måst bära,
Den dock består utaf alsintet, intet ha;
Det, som dock kött af been ocb lif uhr kropp kan tära,
Det intet, som dock svårt som skeppund är at dra.
XVI: 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
