Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Didrik Granatenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKIÖNHETEN.
En berre menniskian är öfver verldens delar;
Min kunga-staf rår om båd’ folck ocb verldens krets.
For biältar aldrig krants ocb seger-palmer felar;
För mig min seger vinst ey tryter någorstädz.
En konungs purpur blygs för min ’berdinnas kin ner,
Som prij8 för skiönste färg ocb skiönste roser vinner.
VÄNLIGHETEN.
Metallen smälts af eld, demanten glas kan skiära,
Den endast åter blir af blod, men eld ey mökL
De hårdste biertan ey förmå de strålar bära,
Som dem min eld tilfor, det mången nog försökt;
Som is ocb sniö de smälts, som glas de för mig spricka,
Min hetta fcan ock ebr mitt uti hiertat sticka.
FÖRSTÅNDET.
Hos menniskian jag som en kung i biernan sitter,
De andra lemmar ä mig alla underdån;
Ocb då mitt bierta ey min villia lyda gitter,
Blir ofta det för skam ocb synden sielf ett låhn.
Jag kan en siål lijk järn med pkiäl til vekbet låcka,
Som mot ebr bägge två, bar kunnat våldsamt påcka.
SKIÖNHETEN.
Gifft trängs i hiertat in, blix ben ocb märg förkråssar,
Ocb solen menskians syn förblindar oqb giör men:
Jag, skiöabet, genomskiär berg, malm ocb all ting tråssar,
Förnuftets ögon giör jag blinda som en sten.
Ja, siälen, som ey blix ocb sole-strålar kiäuner,
Måst för mig, sohi, tilstå, at bon af kiärlek bränner.
VÄNLIGHETEN.
Du bar ännu ey macht utöfver menskiors sinnen;
Ty ögat endast får ge öfver dig sin dom.
Men jag behärskar så förnufft, som syn ocb minnen;
En korp jag, när .jag vil, til svan kan byta om.
Min starcka liufbets eld skiönbetens snö försmälter,
Dess charlakan får fleck, dess marmor blir förstälter;
FÖRSTÅNDET.
Om stundom bägge I mig ensam öfvervinna,
Så sker det blott bos dem, som mig ey aldels ha,
Hos dem jag håller inig för ädel at infinna;
Men jag kan med ett ord ebr bägge til mig dra.
En dåre älskas ey, fast den är vänlig, fager,
Då det förmärcks, at jag där blifvit död och mager,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
