Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daniel Achrelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första reglas.
Argument
At du den Btnora Gudb har stadigt vörda skalt
Det har en evigh lagb alfvarligen befalt.
Foracbtar du hans ord, så finner han digh då,
Når du som aldraminst din ofärd tåncker p£.
In Deo solo lætandum.
Utbtyd ning.
Tånck doch bar en magnet til polen klar sigh våndor,
Men menniskan sin suck till hogden sålian sander,
Der år lijkvål den safift, som måttar siålen så,
At man i vårdens vidd eij makan finna må.
Hvadb år då större lust, som jorden roånde båra
Sampt alt, det hafif och lufift så tienligen kan nära,
Än känna stadigt den, som allting skapat väl,
I hvilken nöije sitt stådz finner och vår siål.
När högheet tumlar kull, när rikedom försvinner,
Man hoos den stora Gudb bå’ nådb oyh ynnest finner;
När siukdom, ålder nödh har aldels brutit af
Vår starckhet, skönhet, pracht, blijr Han vår fasta staf.
När alt försvinner platt, bå* berregunst och åbra,
Blijr Gudb allena qvar, som hafver digh beskära*
En evigh hårligbeet, en prydna mehr ån fijn,
Hvars glantz, bvars lias och eld fast mer ån solen skijn.
Låt veriden svårma fort, lät lögn medh list och kåttia,
Låt afvandztungan snart sitt ståål på stenen bvåttia,
Hålt digb städz vedb din Gudb, din skapare ocb faar,
Troo fritt, ban om digh meer än vakand* öga haar.
Alt godt har Gudh digb giordt, har skapat til den ånda
Bå’ himmel, lofiTt och iord, och sedan vardes sända
Sin son, som skulle döö för all vår brist och feel,
På det vij måtte nå hans himmels arfve-deel
XVI: 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
