Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daniel Achrelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dy denna veridens folck, de åre nu s^ blinda,
Jagh veeth ey i hvad larff de plä sin kroppar linda,
Krus, knyttning, svart ocb rödt, betäcker nu alt slätt,
Ja lustan fodrar det, man måste gå så nätt.
Hoo hinner räckna alt det goda, Gudh oss unnar,
Lär du aff detta taal, at du dig eij försummar,
At tacka herren Gudh för mootgång, for alt godt,
Ty den, som trampas här, har där sin bästa lott.
Sij, hagel, ijs ocb snoo, sij, bur de stoofa hvalar
I bafvet vältra sigb; sij, buru skog och dalar
Dbe lofva Herrans nampn, ja Tabors höga spete
Medh Her æons liufva dagg sigh frögda sammaleds.
Skal du då vara tyst? Acb neij, du måste båra
Dit offer för din Gudh ocb alla dagar ähra
Hans höga majestet, som styrer kongars rådh,
Uthaf bvars milda band vij finna tröst och nådb.
Ja, Gudb ban lofvar vist at den, hans bögheet vördar,
Från bonom han ocb straxt all synders last affbordar,
Den laddar å sigb sielff och taar den på sin rygg.
Tånck bu ru Herrans nåd gor dig bå’ glad ocb trygg.
Den andra regian.
Argument.
Au förståud bör den man lofva,
Som bar nådt den ädla gåfva,
At ban kan rätt känna sigh.
Här uthinnan mycket speelar,
Gudh nå’ den, den konsten feelar,
Den går vidt från dygdens stijgb.
Ty den sigh ey sielfver känner,
Achtar hvarken Gudh ell’ venner,
Yfves af sitt oförståndb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
