Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daniel Achrelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ondh straffar dig cij’såj’som da vill föreskrifva,
Men som du bar förtient, der vidh sa lär at blifva.
Om du har lefvat rätt, så väntar du alt godt,
Bär du dig illa åth, så bar du hån och spott.
Vij lära snart få see uppå den dagen stoora,
När sidsta domen håls, hvem äntlig’ lär forloora
Gudz nådes ädla skatt: den arger varit haar
Eli’ den, uthi sin tijdli hcel dygd ig altijde var.
Den tijonde reglan.
Argument.
A«h at iag torde skrifva bär
Hur’ farligt är alt sitt begär
På lösa sanden byggia.
När hafvet hastigt svällar opp
Och röör den kropp, då är dit hopp
Kulka8tat som en bryggia,
Som är aff vichten lätt,
Eij timrat nätt, cij häfftat rätt.
Hur mången, mången finnes vist,
Som uthaff list sigh spinner sidst
En snara till sin hälsa,
Vill‘ altijdh synas vara stoor,
Och stå i floor, är alles broor,
Hoo kan en sådan frälsa?
När han har ingen hull,
Tumblar han kull i stofft och mull.
Vanæ gloriæ affeetatio est suprema etuitia.
Uthty dning.
Ett undrar iagb uppå, at verlden kan förvilla
En så förnufftig sial, at hon sigh plå inbttla,
At vara hög och starck lijk torn, lijk berg och stååli
Och veet doch lijkavist bur litet kroppen tåål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
