- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 16. Samuel Westhius, Gabr. Tuderus, W. von Rosenfeldt, Lars Stjerneld, Didr. Granatenflycht, Daniel Achrelius, Johan Risell, Lars Salvius och Olof Carelius /
418

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daniel Achrelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Doch lär hans raserfj eij myc k it länge vara,

Ty ödet plägar snart bereda den en snara,

Som blifver uthi hast högmodigb, stinn och feei,

Den ninter mechta kort sitt pråål och ståtligbeet.

Det fierde r egern en t skal Julios anföra,

Af hvilken tijdens folck lär många dater böra,

Hans fotter, klädd i ståål, dbe stijga vidt och bredt,
Och är då fåfängt alt, hvad förr på jorden skedt.

Men detta rijket kan eij heller väl bestånda.

Förty des majestet är sälsampt sammanblanda;

Det märckte8 väl der af, at benen med b des tåår
Af jern och utaf leer så bnopa-l&ppat ståår.

All kunga rijken här sin undergång och lijda,

Som alla monniskior städz ved sin krankheet qvijda,

Så går och tijden foort; en gubbe på en dag
Han vissnar som ett lööf, så bård är tijdzeös lag.

Rätt då enär som alt det börjar til at hulkra,

Så kommer fram en kuog, som bär uppå sin skallra
Ett evigt regement, hvars rijke aldrig meer
Uppå sin herligheet, rost, maal elf ända seer.

Fördenskuld, o monarcb, tänck uppå denna äbra,

Tänck uppå ail den gunst söm digb nu är förähra,

En sådan vijsdoms skatt, derj ingreppen fins
Alt evigbeetens rådb, lät see du detta mins.

Nebucadnesar fan alt detta så sant vara,

Som man om middagz tijdb plä skåda solen klara,

Hans hierta språng af frögd, han sade uppenbart
Alt hvad som Daniel bar sagt, var rått oeh klart.

Han dygna neer til marek, han ropar, han bekäuner:

Den är allena Godb, bvars macbt iag nu först känner,

En himmelsk konung vist, en Herre tnehr än stoor,
Som uppå jorden står och up i bögden boor.

Hans stowra saligbeet beprijsa berg oeh dalar,

Ja Tabor, Hermons spets om Herrans ähra talar,

Han baar en väldig ann, hans nådh År’utban éiått,
Utbaf rättfårdigheet består hans muur och slått.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/16/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free