- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 16. Samuel Westhius, Gabr. Tuderus, W. von Rosenfeldt, Lars Stjerneld, Didr. Granatenflycht, Daniel Achrelius, Johan Risell, Lars Salvius och Olof Carelius /
433

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daniel Achrelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ach merker, konungar, eij må I troo dhe alla,

Som böija sine knä och eder hielp åkalla,

En Ii8smare han hlijr ett sådant farligt gifft,

Och har dhe högsta män den största faran stiffy.

Deu karske Leopard han luta på sin fotter,

Ocb hvilar sedan sött af myckit arbet trötter.

Dhe fyra bufvuden, uthsprugna af eo qvedb,

Dhe röras något än, men ba’ en ringa fredb.

Natolien strax sigb Antigonus tilägna,

Den vijda Syrien så roånd’ Seleucus hägna,

För Ptoloineo hlef Ægypten en deel slätt,

Til Grækeland tyckz och Philippus ha1 sin rätt.

Men ingen enigheet så kunde desse skaffa
Ty stunden var nu när, at Gudh han ville straffa
Det stoora skinnen*, den orätt och det suus
Som föres i det land, i städer, byar, huus.

Råt som ett fagert löf tflväxer och aftager,

Lijk som en giödder kalf kan hastigt blifva mager.

Så gick det ocb nu til, den stolta moaarchie

Den grönska först, men seen kund’ man den intet sij.

Fast dagen tyckes lång, lell lär man qvällen vänta,

Den gambla giästen plä’ eij myckit medh oss akämpta,
Han kastar i en graf cn konung, hög ocb lärd,

En bonde medh sin plogh, är lijka ändW värd.

Så stillas det tumult, alt vapensftfftc bvijla,

Det huller och rumour, det vänder af at ijla,

Alt var j några åbr så tyst och väl til fredz
Och folcket växte til upfylte jordens cretz.

Men strax den klara sool bar gådt på högdens fäste
Moot fyra tusend åbr och tagit seen sit näste

I tvillingaroas huus, då klarna up en stund,

På hvilken myckit nyt opvakna af sin blund.

Enär ett sardels ting Skal långt och vijda höras,

Då måst naturen sielf ifrån sitt kynne rörar,

Enar dhe grymma diur blij spaka rätt som fåår,

Då vist en fara stoor fast taången foreståår.

XVI: 28.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/16/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free