- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 16. Samuel Westhius, Gabr. Tuderus, W. von Rosenfeldt, Lars Stjerneld, Didr. Granatenflycht, Daniel Achrelius, Johan Risell, Lars Salvius och Olof Carelius /
456

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Risell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så lyser dygden ocb af egeo glänts ocb strålar,

Ocb älskas, fast boo ej i Ifinta kladei’ pralar,

Hon tarfvar intet ljus, som henoe klarbet ger,

Ty i sin egeo barm boo största klarbet seer*

Deo som folgt henne åt, som Hercules ban gjorde,

Samt redligt altid gjordt hvad booom göra borde,

Ocb medelst stort besvar deo tråoga, svåra stijg
Har tråkat fram ocb ej för arbet skonat sig.

Hau bar ett sådant lof, som altid eget blifver,

Han reser sig deo stod, som afvund ned ej rifver,

På abrans boga plan ocb ab ras offta mer
Än den, som vijsa kan i slåcbten ahnor fler.

Så bar Carl Piper och stort ljus satt i sitt slåchte,

Ty dygden fördeo an och lyckan banden räckte.

I alt han slog sig på, i det han tog sig an,

Han vijste stort förstånd, beröm ocb äbra van.

På abrans trappa och hans fäder ha fver varit
Och stigit högre np; om Atrops vilse farit,

När som hon klippte til, ty som iag tecknadt ser,

I krigs collegio var bau en camerer.

Docb största äbra var så stort ett aister lemna,

Ett barn, som til alt stort var ett så härligt ämna,

Ett barn, som blef ett ljus för sin förnäbma släcbt,
Eu prydnad för sitt land, ett barn för kongar täckt.

Hans moder för sitt kjön må jag en prydnad kalla,

Ty bon och älskad blef och bedrad utaf alla,

Hos henne lyste krart en samling af all dygd,

H vad skjönt ocb äbrbartär var mängdt med kysker blygd.

Af en så dygdig säng bans excellentz mon komma
1 ljuset fram, sitt folck til mer än mycken fromma,

Strax när ban fodder var, det sällan plägar skjc,
Såg han så glader ut som ville ban ocb le.

Kring vaggan syntes ock de täcka tre godinner,

Af bvilka mången trodt at barnet mildhet vinner,

De i sitt bljjda skjöt strax togo bonom opp,

De med sin täcka^band först linnad’ in hans kropp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/16/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free