- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 16. Samuel Westhius, Gabr. Tuderus, W. von Rosenfeldt, Lars Stjerneld, Didr. Granatenflycht, Daniel Achrelius, Johan Risell, Lars Salvius och Olof Carelius /
476

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Risell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Da sielf dit varde lof med röda ronor ristat,

I måagt fientligt bröst, som mall bar i forvar:
Ocb mangen gammal kneckt, som dina slag bevistat,
Vet än berätta hur du andetid då skar.

Din blodig klinga han roed tårar dock nu sköljer,

Ocb sina diupa årr roed afskedspass behöljer.

Dock, grymma Mars, jag för dit salskap äntlig fasar,
Bellona til dit våld jag na en leda får.

Jag kan ey längre se, bur mordiskt da framrasar,

Den troget tiänar dig da giör til slacktefår*
Arbeta, svälta, ^låss, lif, ben ocb arm at mista,

Måst han sig stalla för, ja, tigga til det sidsta.

Jag nekar likväl ey at mangen från slikt byte

Helbregda gått ocb brakt med sig en rikan såid,
Men ser dock flere med et grymt förfärligt lyte,

Gå kring och nöija sig med magert anderbåld;
Förfarenheten slikt betygar på de fiäste,

Som det fått til favear, at de blitt ynkligt qväste.

Slikt åfventyr med skiål no äntlig hos mig våller,

At regement, sqaadron och compagnie jag skyr,
Om afsked likväl först i ödmiokhet anhåller,

A t jag ey må ses an för den, som fanan flyr.
Den slikt sig företar, från fosterlandet stänges,

Elf och i nästa trä af rumor-mästarn hänges.

Höglärde, lärde, om er hörsel jag missbrakat

Med hårt et kneckte-larm, så ber jag om pardon,
Likt en soldat, som för sin fiend underdukat.

Jag sielfver varit bar et ostadt dänste-hion
Utaf den digra Mars, ty låt er ey misshaga,

A t jag bärmedelst tänkt från honom afsked taga.

Far väl, far evigt väl, Mars med soldaters väsen\

Jag himlen ödmiukt ber, han dig til fånga tar;

Ty bättre dager nu, jag tror, at bli beläsen,

När Svea nti ro de grönskand palmer drar.

God late sådan växt k ringskygga våra koijor.

Gif Killas lydig hand, slat Mars i evig boijor!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/16/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free