Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Salvius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyckan.
Hvad ar, min lilla sved, som dig så myckel sårar?
Jag må väl af din låt na fälla beta tårar«
Kårleken.
Det var minsann* et tal, som snart kan bli en gåt&,
At lyckan vil sig djupt i tårar sänka ner,
Jag tror när bon en gång begynner til at gråta,
Så är bon säkert ej den samma lyckan mer.
Lyckato.
Ack säg då, jag dig.ber, mio bjärtans lilla kära!
Hvad är som gör din barm ocb rorer dig så oåra?
Kärleken.
Vist är det en förtret, at alt hvad jag vil våga
Ocb hvad jag ärnar fram, det platt tilbaka går.
Lyckas.
Med hvem har du ditt bry?
Kärleken.
Det var mig ock en fråga,
Som föga svaras bör, om jag så säja får.
Det är minsann helt dumt, jag kan ej se den Härden,
Ho är, som icke vet, at jag styr bela verlden?
Det gör mig mycket ondt, at lyckao, som jäg vördat
Just som min egen mor, står mig alt stilla mot
Jag vet, at jag liksom med mina pilar mordat
Den samma, som bar sen hos lyckan tagit bot
Lyckan.
Men skjuter du altjämt?
Kärleken.
Ja visst, så väl de unga,
Som de där äro grå och utaf ålder tunga.
Lyckan.
Kanske det gör dig ondt, at man dig föreviter,
At du uptagen är til son utaf en smed,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
