Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Salvius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocb at du fr&u den dag har såsom järnets bitar
1 allo varit hård.
Kärleken.
Nej slikt gör mig ej vred.
Ty jag all sanning vål och mycket gerna borer
Den samma aldrig mig i någon oro forer.
Lyckan.
Tor bända at du är däröfver blefven viller,
At man dig kallar son af en så gammal mor.
Kärleken.
Ack nej, jag frågar ej stort efter slika piller,
Ty deraf blir jag än i beder mera stor.
Lyckan.
Nu vet jag hvad det är, som dig så mycket plågar,
Det år at du har bytt, som sägs, med döden bågar.
Vid hjärtat hänger lif, och när du tar det ena,
Så följer, at också det andra bårta är;
Ty kan en älskare ej lefva helt allena,
Men äger just sit lif i den, som ban har kär.
Kärleken.
Det kan så vara; men slikt bar mig dock ej retat,
Det är väl värre än, som mig har så förtretat.
Det samma som mig så af hjärtat må förtryta,
Är at man kallar mig stockblinder öfveralt;
Fast än jag af min syn för haf ocb jord kan skryta,
Är det ej utan skäl mig häda roargefalt.
Jo, jag må undra, at man så sig öfverilar,
Ocb ingen rädsel bar för mina hvassa pilar.
Nu kommer här en skald; men är han icke viller,
Och klandrar öfverljudt, at jag ej ögon bar?
En målare därpå än folket mer inbillar,
Då han mit ögnaljus et täcke öfverdrar;
Men det, som värre är, och har långt högre värde,
At samma villolögn utsprides af de lärde.
XVI: 32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
