- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 16. Samuel Westhius, Gabr. Tuderus, W. von Rosenfeldt, Lars Stjerneld, Didr. Granatenflycht, Daniel Achrelius, Johan Risell, Lars Salvius och Olof Carelius /
514

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Salvius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jordenes glimmande mull, förfalskade smicker och åra,
Nära vårt synda-begär, vår vilja och lustar besvära.
Sätter ej mången på spel sit lif för timmelig lycka,
Tycker at döden är död och faran kan ingen förtrycka,
Ger sig på verldenes haf, utst räckan des segel och årar,
Ararne skära i traf och kasta up syndiga fårar,

Fårar, hvars brusande svall t i Ireda na åo g tusende bårar,
Bårar för sam vet och själ, som sucka deröfver med tårar.
Tårar befukta mit sköt när ögonen skåda i verlden,
Verldsligen sinnade sig, som spindlar, insuärja i flärden.
Flärden upkastar en graf, man blifver i grafven nedgräfven,
Äfven sotn masken sin: död in virkar i sidentygs våfven.
Synden besåckras med lust, men lusten bar följe af nöden,
Nöden ansätter som värst, när lifvet skal kämpa med döden.
Döden kan icke mod gull, med krafter och vishet förvisas.
Visas dig maskarnas hop, som skola af skonheten spisas.
Döden nidfäller så ung, som gammal och grå uti grafven,
Grafven förblandar i mull en spira med tiggare-stafven.
Döden är syndenes lön, för döden en syndare bäfvar,
Skälfver af fruktan och rys; förgäfves mot honom han sträfvar.
Döden är deremot söt, välkommen och högst efterlängtad,
Träugtad af nådenes barn i hoppet och trone afväntad.
Döden förskaffar dem frid, ep seger och härliger vinning,
Vinning, at vinna med Gud ep enig ocb evig förbinniog.
Döden förnyar dem, lif; de dogo så länge de lefde,

Lefde ej kött eller blod, i syndiga snaror invefde,

Lefde ej verlden til tjenst; men dödde den kristliga flärden,
Flärden, som verldenes baru värdera så högt uti verlden.
Verlden föröfvade list, dem satan ock ville bedraga,
Draga med magt ifrån Gud; mpn kunde derø; aldrig försvaga,
Summa: De trogna Guds barn här mycket i tiden få lida,
Strida med mägtiger skar, ocb segren med längtan förbida,
Tida beväpnade stå* med alla Guds harnisk försedde,
Ledde af heliger nit, at kämpa frimodigt bereddq,

Klädde i salighets bjelro, kringgjordade om sina läoder,
Förandes så trones sköld, som andan9 svärd uti händer.
Denna välbördiga fru, som nu utur tiden har farit.

Farit til eviger frögd, har säkert i lifstjden varit
Androm på jorden ’et ljus, en lampa på salighets vägen,
Vägen var farlig och svår; men bon forsigtig och trägen,
Trftgen, at följa Guds råd,, om sjalenes spis angelägen,
Trägen i böner ocb låf, at .tacka sin Gud ock benägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/16/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free