- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 16. Samuel Westhius, Gabr. Tuderus, W. von Rosenfeldt, Lars Stjerneld, Didr. Granatenflycht, Daniel Achrelius, Johan Risell, Lars Salvius och Olof Carelius /
520

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Salvius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi seglade i frid, af ingen fara visste,

Fast då och då en il i tåg och segel risste;

Men, blida himmel ack, vi sedan mången gång
Mot bårda våldens svall och svåra böljor pråssat,
Här bräckte odet af et sprote eller stång,

Där en Sirener låg och Ijafva toner sång,

När faran sina skått för våra segel bvässat.

Man talar anno om på hela vida jorden
Den hiskeliga storm, som rasade i norden,

Då solen gömde sig uti en mörker sky.

På hafvet lupo svall utur fördolda gömmor,
Dess böljor rusade i buller, brak och gny;

Ty väder, vatten, loft« hvarannan ville bry,
Och grymhet hade gett dem allom fria tömmor.

Vi komme än ihog när stora skeppen föllo,

Ej takel eller tyg, ej ror, ej segel höl lo,

De midt i villa sjön förlupo sig i qvaf.

Här mången gick i kras mot klippor, bärg ocb hallar,
När ankar lades ut gick ankar-tåget af.

I kalla böljors, djup tilreddes mången graf,
Då hafvet reste sig i himmels-höga vallar.

En mulen sorge-oatt sig deruppå i ns tål te,

Som drog utöfver oss på vida himla-fälte
Et faseligit moln, i molnet tändes an
En låga och en eld, i elden lupo dunder,

I dunder skarpa skott, i skotten döden van
Förgängeliga lif, men lif i döden fan,

Och såg i sorge-siön så mången duka under.

Vi hade käcka män, det lyckan foga ville,

Som lyste utaf vett, förfarenhet och snille,

De gingo af och an i skeppet akter ut;

Men fälte intet mod af denna väderleken.

Näst Gud de förde ut den saken til godt slut.
De hadc sit c om pass ocb visste väl förut
Ur cbartan taga af de rätta väderstreken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/16/0527.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free