- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 16. Samuel Westhius, Gabr. Tuderus, W. von Rosenfeldt, Lars Stjerneld, Didr. Granatenflycht, Daniel Achrelius, Johan Risell, Lars Salvius och Olof Carelius /
521

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Salvius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De ropade ibland: Här är en farlig klippa,

Ty görom vi en lof at benoe kunna slippa.

De sago på sit ubr ocb stjerne-hvalfvet blå,
Ocb visste der utaf bur* långt vi hade lupit,

De sade: Dit ocb dit bör rätta kosan gå,

De ropte: Så ocb så skal ror ocb segel stå,
Til dess vi mången gång ur faran hade sluppit.

Af dessa böga män gref Ekeblad vi misste,
Som af förfarenhet i hafvet segla visste,

Hans skepp i vped och mot sig; fram i vågen skar,
Nu lät ban löpa bi och brassa sina segel,

När vädret midt emot den rätta kosan bar.
Hans snälla skepp förut i resan altid var,

Ocb oss, som efterkom, det tjente för ån spegel.

Han fick i sällér hamn nu fästa sina ankar,

Vårt skepp än hit och dit på hafvet går ocb vankar,
Han nu dét rätta land och rike innehar.

Vi sågo när han for; men kunde ej besinna,

At ingen annan väg til t*o och glädje var.

Vi se så mångt et skepp den samma leden far,
Men kunne éj så lätt på samma hamnen finna.

Han vunnit nu den ro, som andre efterleta,

Och måste med besvär i skär och klippor streta.

Hur’ mången varit bar den sälla hamnen när,
Men bar måst slå en lof och vända om tilbaka;
Ty farten här så svår ocb ganska farlig är.
Vi se i denna skär ät vraken här och där
På stenar fastna qvar och alt sit hopp försaka.

O, höga grefve, som alt detta genomfarit,

Vi sörje ofta dig och säge, at du varit

För oss et skydd och värn, oss ofta bolpit up,
Nu följe vi dig åt, at öka i vårt sinne

En bitter saknad af ditt värda lefnads lopp,
Som endast lämnar oss en längtan ocb ét hopp,
At fästa dig hos oss i et odödligt minne;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/16/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free