Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Salvius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖTver
cammar-skrifvaren uti kongl. maj:t« och riksent
högtofliga ^amrnar-collegio,
den; välborne herren herr
llenrich Sandelhielm,
den HJ. December 1739.
Ack, huru kan en sjal bli snärd
I verldsens dårskap, svek och flärd?
Hon ser, al bela jordens ring
År öfverst fuli af ingen ting,
Och lika fpilt är hon så fatt,
At bon med ifver dag och natt,.
Ja, ofta som med fulla skäl,
Vil söka bli sin egen. trål.
Hon okar sjelf sin leda harm,
Och bär det onda i sin barm.
Nu bryter hon sin maklighet
I idel omak ocb förtret,
Nu vil hon rosas öfver alt.
Nu åter prydag margefalt.
Nq fiker hon med hug och id,
At samla gull i all sin tid;
tyea migter gå sit. rätta gull
Qcb får instället bara mull,
Ty när som tiden gätt omkring,
Så stannar alt i ingen ting.
Ho är så blind, soro icke ser,
Hvad svek ocb list, som verlden ger?
Hon rosar det, soro elakt år,
Det goda hon oss vräka lär;
No säger hon, at svart är gult,
Och målar ut det vackra folt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>