- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
13

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men Jodas, lo, som nyes til bords med Jesu sotit,
At tben ban lifsens brod med egna hånder brotit
Ocb råckt en låske-drick af nådens purpur-flod,

Kan sådan ornbet tå, titt bjerta icke rora?

To olycksalige, bvad gerniog vil I to göra?

Betänk och ångra tig, thet gäller menlöst blod.

Thet galler God och man ocb satan. tben tig bitsat,
Til tbes ban om tin själ no nästan år forvissat,
Förhindrar tig at se med bvad för hjerte-lag
Tin fromme berre tvår ocb torkar tina fotter,

Som vet hur trolöst ban af tig lår bli bemotter
Förutan minsta skold ell* vidare fördrag.

To rasar dock til vägs; ach ja, to ast tber redan,
Til sanka bofvar der, med them to ämnar sedan,
At fängsla tben persoo, at föra tbeo i band,

Som bela himlens bär har ensam at befalla,

Ocb flera Cberobim i bast kan sammankalla,

Äo droppar fås or skyn ocb bafvet hyser sand.

Dock han, som fårdig står med Belial at strida,
Ocb no sins Godoms magt satt til en tid å sida,
Förfogar sig med flit bort til Getsemane,

The ellfva tar han med sig vittnesbörd at gifva,
Hor litet som ban tänkt sin fader skyldig blifva;

På thet bans majestät ärsättning måtte ske.

På tbet han måtte få tbe arma synda-fångar
Förlösta från sitt tvång och blinda afvåge gångar,
Förjaga dödsens skräck, få satan noder fot,

Med evig seger krönt få sedan triomphera,

Ocb tbem som arfvingar Gud åter lefverera,

Som voro vredsens barn och bonom platt emot.

Dock skuir han utstå först eti outtänklig jämmer,
Then med Gods egenskap ogörligt sammanstämmer;
God konde otan Gud omöjligt bli försont,

Ocb likväl God som God omöjligt dö ocb lida.

Stå stilla, mitt förnuft, gack icke bär för vida;

Men var fallviss, at han sig sjelfvan icke skont.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free