- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
15

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Seen til, at I hans ord och varning ej forgaten,

Er lofven lydde brmf, fast någorledz förmäten,

I voren för en stund, ann’ käcke alle slatt,

I baden last st g& med frälsaren i döden.

Få se, om icke han i natt lär ba af nöden
At väcka er nr sömn? Jo, ofta nog och tätt.

På thet at hvad hos er på bön ocb vako brister.
En ny tilökning biir oppå tbet sk o Id-register,

För hvilket utan skuld han tröstlös jämrar sig;

På thet at ävenväl min ljumma andakts ifver
Til min fortappelse mig icke påförd blifver,
Uthärdar han en ångst för oes olidelig.

Min. sote själe>vän, bnr kan jag längre rima?

Tins våndas häftighet gör, at jag vill besvime;

Jag bävar, när jag ser tin bävande gestalt,

Tin dejlighet förstäld, titt anlet svart ooh bleknadt,
Med dödsens beläte i bägge ögon tekoadt,

Och at jag med min syod ordsak at thetta alt,

Acb, hvilken jämmersyn! Mitt bjerta skulle britsta,
Om tu, min själe-vän, ej segrat på thet sidsta,

Och at åminnelsen af hvad, to lidit här,

Ibland then härlighet som aldrig återvänder,

Bland then lycksalighet, tin godom bar i bander,
Tig icke fram för alt äon’ voro söt ooh kär.

Nu thetta gör mig mod ooh iäoder mig til fromma,
I min betraktelse änn’ vidare at komma;

Ty skyndar jag mig tit, tber Jesus, full af ve,
Försmäklande af ångst, nedfäller platt til marken,
För then förtörnade, alsvåldige mooarken,

Om räddning i sin nöd vilkorligen st’be.

Min fader, säger ban, som tig i mig förklarat,

Och genom mig tin son för verlden uppenbarat,

Min fader, hvilkens magt oändlig är som tu,

Så frarot thet möjligt är ocb med tin villja enligt,
Qeb för tin majestät på intet sätt förklenligt,

Så undanber jag mig för thenna kalken no.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free