- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
21

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tå en förtviflad bof, tben thetta svar fortry ter,

Af illsko rasande mot Jesum näfvan knyter
Och i tbet samma med en kinnpnst drifver til.
Fördömligt öfverdåd! Får sådant fritt passera?

En slant, en dräng, ett skarn skall onåpst få regera
1 sin ursinnighet, så groft och grymt ban vill?

Har kan ett ädelt mod, på mennskligt vis betraktadt,
Sig af en dräng, en slok se slagen ocb föraktad,
Med mindre, at hans blod af hamd ocb betta rors?
Men Je80 hjeite-mod förklarar annat sinne,

Han båller med beråd, med åske-viggar inne,

Ocb brnkar tolamod, när honom orätt görs.

Med Jesu ödmjukhet är lika så beskaffadt,

Han nämner icke ens, at drängen bör bli straffadt,
Men lämnar honom fritt, ther han bevisa rår,

At Jesus orätt talt, döljt sanningen ell’ sparat,

Eli* annars, än sig bordt, på frågan hade svarat.
Spor så i vidrigt fall för hvad han honom slår?

Prisvärda dygde-par, så rart som ovärderligt;

Har litet hålls ert bruk bland veridsens folk manerligt?
Jag ock, Gud bättre, har som oftast brist på er,
Jag stretar gerna mot, om någon mig förtrycker,
Föraktar then igen, som föga om mig tycker,

Ty egen kärlek bor uti mitt svaga ler;

Ändock jag annat bordt af titt exempel lära,

Som all förnedring tålt, all smälek velat bära;

Fast all berömelse tig enskylt kommer til.

Lät tin saktmodighet sig i mitt hjerta rotal
Förtröstan på tin död, the förra felen bota,

Tils jag i tolamod blir fast och mönstergill!

Si Petrum, si hvart han sig obetänksamt vågat;

Si, huru rädd han står, rätt nu så blir han frågad;
Ty pigan gissar i hvars följeslag han är;

Gack tedan! Är tu tå vid kolelds-värroan bekad?
Tbet är bestält; han bar sin mästare förnekadt;

Men spors han vidare, så fruktar jag ban svär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free