- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
48

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tbet ser jag mig til trost or alla gissel springar,

Hur kärlek, Goda-blod, til roio förlossoing tvingar:
Tbet blod, som mig snöhvit af allan smitto tvår,
Thet blod, som ånn i dag til God om nåde skriar,
Så ofta verldsens lost ell* satans list mig biar,

At medelst någon synd fornya samma sår.

Jag båller mig till them, at finna min forsoning,

I them forbidar jag mig tilgift och forskoning,

Hvar strima jag i tron ser på min Jesu kropp,

Kan kraftigt väcka mig Gods hjertelag att skåda.

Hvi hotar satan mig med själa-ve ocb våda;

Häldst han dock aldrig kan berofva mig mitt bopp.

Hvad skall jag tberemot til tacksamhet tig lämna,
Min buide själevän, hvad tanga binner nämna?

Hvad tanka letar ut tins kärleks ändlöshet?

Omskönt en ängel sjelf begyote efterleta

Tbes djuphet, längd ocb bredd, omständligt til at veta,

Tbet blefve honom dock en obegriplighet

O, kärlek, hvilkens djup mot evigbeten svarar,

Som börjades med Gud, som jämt med bonom varar
Jag kommer från mig sjelf, när jag ti» glänts ocb glöd,
Igenom mitt förnuft vill bjuda til at nalkas;

Men själen theremot förnimmer at hon svalkas,

När bon fördjupas i tins sötmaa öf ver flod.

Hvad uppenbarare Guds kärleks kännemärke
Kan själen tryggas vid, än återlösnings verke?

Ty fast en menoiska sitt ursprung ocb figur,

Af sinom skapare omedelbart fådt niuta,

Hvaraf bon visserlig bans ynnest måste sluta,

Dock bar hon tben gemen med alla creatur.

Men at Gud, sedan bon sig til bin onde slagit,

Sen hon fördömelsen sig Öfver balsen dragit,

Utaf sitt visa råd, af kärleks öfvervigt,

Sig sjelfvan genom sig med menniskan försonte,

Sin älskeliga son ej ansåg eller skonte,

På bonom läggande så mycken större plikt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free