Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En omotseilig arfz-rätt bar,
Alt sedan hennes morfars far,
Jag finuer, iag, om icke mer
Hur Linden egenskaper ter,
Som mächta tydligt stämma in
Med arten af des ägarin,
Så at man nappast vänta må
En sinbild utom Linden få,
Som så beqvämt och skickelig
På hennes väsend passar sig.
Ty fast sig Linden upåt st rekt,
Och ser sin sköna sommar-drägt
Hvar dag af solens glantz förgvlt,
Ocb står som vor’ bon himlen skylt.
1 medier tid så vet en hvar
Hur diupt bon sina rötter har,
Så at bon hinner med sin fot
Där sielfva diupet tar emot.
Et makan kynne makan art
Sig visar mer än ögon klart
I vår fru Törnbielm, den där väl
Til böga tanckar funne skiäl,
Så framt hon eljest vore mohn
At yfvas öfver lyckans låbn.
Men ney, fru Stina Gyllenhof
Har längst alt högmod gett förlåf
Har vållt med hennes sedighet
Den ingen nog berömma vet,
At man får umgås utan krus,
En dotter’af så förnämt hus,
Hvar med hon sig ett namn förvärft
Som större är än det hon ärft,
Om iag des dygder alla slätt
Mig trodde til beskrifva rätt,
Då skulle de til hennes ros
Här straxt i ordning följa bos;
Men som hon sielf blir sitt beröm,
Så är iag om des vänskap öm
Och menar at hon ock i ord
Ey alt fördrar, som lyder stort.
Fördenskull, vill iag vända mig,
Berömde Malmvijks lind, til dig
XVII: 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
