- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
195

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Har* ofta prisar da och oämbner deras nambn,

Som fordom giordt sig nambn med det de kunna dicbta?

Da söker ju med flit, om da med deras bambo
Än sällskap finge ha’ och vänskap kunde sticbta.

Men är din inre håg så ganska kraflftigt bögd
Til skald och skalder koust, hur’ kan jag nånsin fatta,

A t da vår Gyllenborg med intet svar förnögt,

Vår Gyllenborg, den da hant aldrig fyllest skatta?

Vijs någon, den så ang så mogna saker dref?

Den med så mycken eld, med makan apväckt anda,

Med utvald täcka ord de skiönsta infall skref,

Och salt och liufligbet så tienligt vet at blanda,

Det vore dina ord, så tidt det tienligt fans,

At hvar det elljest galt om svenska verser dömma,

De krafft- och si oriks te, de bästa vore hans,

Och aldrig leddes da Carl Gyllenborg berömma;

Men kiäre, säg mig rätt hvad giäll jag råkar på?
En art af bondeblygd lär läggia dig i öra:

Ett qvinfolck slätt och rätt bör sig ei understå,

Med herrar växla bref, med grefvar vänskap giöra,

At ofta fara värdt, och sällan rådligt fins,

Sig vänta den til vän, b vars stånd och vilkor större,

Där nåpplig en som hög en sämbre vänskap mins;
Men lyd tu mig och skrif och jag vil stå derföre.

Herr grefve det är sant, at jag ei dristigt tovdt
Gudinna» uti alt,, hvad hon befalte, lyda,

Ändock jag mig om ehr den taockan altid giordtr
At I hvad hon befalt för intet feel lär tyda.

Jag vill emedlertid otaligt mycket godt,

På resan med ehr först och sedan framgent önska,

Och at det loford, I här hemma almänt fådt,
Därute fyllest må til bvars förundran grönska;

At lyckan äfvenval i det, som. bon förmår,

Ehr vägen gunstigt må- til stova framsteg bahna,

Där ehr förmåga rätt sin fulla utrymbd får,

Den intet äraad syna vid mdddelmåttan stahnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free