- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
218

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvad anoat har mig fran slik forman otestangt
Än lyckan, lyckan, den mig altid tryckt och trangt?
Dock torde hon kan ske bär efter sig besinna,

Här efter, sedan jag med hngnad sedt och spordt,
Hvad Gad förlidit åhr mot min förmodan giordt,
Som mig den nåd förlänt och tilgang låtit finna
Hos den fullkomligste och ypperste grefvinna.

Fast dygden öfver alt, hvar bon sig bemvist tar,
Bebagligheten och sitt värde med sig har,

Fast hennes fördels-rätt til alla stånd sig sträcker,
Fast hon til låga bas så väl som kanga slott
Alt lika lydande in visninger Aar fadt,

De nedrige ibland til höga saker väcker,

Och för sin egen skall, ehvar hon fins, är täcker.

Dock flns bon allestäds ei hyfsat lika väl;

De bästa intryck giör dess fägring i vår siål
När hon af sådaoe personer herbergeras,

Hvars härkomst, böga börd, oprinoelse och art,
Påminner dem, at hvad som redligt är och rätt,
Med rätta fram för dem, som gagnar, bör värderas,
Och de af henne mer än andra ses regeras.

Man menar, dygden är sig na ei mebra lik,
Den forna tiden säijs bar varit öfverrik
På frägd, ja sådan frägd, som äskas bos de böga,
Den mebr i gierningen än orda »prång består,
Til undervisning och til eftersyn förslår
Hos de af sämre blod, senfärdige och tröga;

Slik frägd, tör mången tro, tål våra tider föga.

Mån’ då den tiden, som förfluten är förot,
Kan öfvertala mig til giöra sådant slut?
Naturen vore ou mehr svag ell* mindre trifven,
Hou bade fordom så med randa händer slöst,
Och i de förras bröst så mycken fördel öst,
At hon omsider lik som orcklös vore blifven,

Och sin forvanskning, som alt annat, nndergtfven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free