- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
225

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Til veridsens byggning lagd, dig bor ännu beställa,

Så franit des välgång ei skal lida något meen;

At jord och himmel stå, bor billigt dig tilskrifvas
Din stora undermackt, dit demant-fasta band
Förknippar dem ihop, at alt kan gro ocb trifvas,

Det gör du sammaleds, det står uti din band.

Du äst det sköna måhi, dit åt vi alle fika,

Hvem är så kali af art, den du ei varmer op.

Du gör i tankar oss de sälle andar lika,

Som mätta sig af lust ocb lefva utan kropp.

Hvem skulle icke nu dit paradis utvälja,

När tu8en-handa godt oss vanligt låckar dit,

Hvem vil så fåfängt sig med stränga tanckar q välja
Ocb mena, kärlek gör at man ei lefver frit,

Ja, ja det biir dervid, at kärlek seger vinner;

Det gylne äplet bör den väna Venus til.

Ty hvilkens biärta af en loflig låga brinner,

Har mackt ocb tilstånd fåt at göra hvad han vil.
Iden I, högädla två, som denne dag förenar

Ocb fäster med et band, som lyckan virkat bar;
Jag vet at hvar för sig den fribet bogst förklenar,

Den för en liten tid ebrt bästa klenod var.
Högborne fröken, när de ogemena strålar,

Den himmel-höga glantz ehr stora fägringz prackt
Med oförlikligt sken den inre dygd afmålar,

Och nogsamt vitnar om, hvad den til väga bragt.
Så kan det annars ei än eder väl behaga,

At den til eder tiänst sig villigt ställer in,

Som endast varit värd de liufva band at draga.

Som frihet öfvergå, o sköna berskarin!

Han står och vet ei rät, hvad honom mera vunnit,
Ehr makanlösa dygd ell’ stora deiligbet.

Det vet han, at de två sig bos ehr samman funnit,

Och lagat at han ehr sig sielf til egen get.
Hvadkond’, högädle brud, ehr mera lykligt bända,
Hvad är, som svarar så mot ehr fulkomligbet,
Som det, at himlen ehr til maka velat sända

Den bvilken8 makan man i landet föga vet
O högst-förnögde par, ehr lycka at beskrifva,

År denna hand for svag, ehrt sälla tilstånd må
Här efter för ehr dygd en rik belöning blifva,

Och eder alt för et ehr fribet minna på

XVII: 15..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free