- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
232

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hat få, iag vet det väl, är denna gåfvao nnt,
Men om iag, som tag sagt* skal vid mit löfte blifva,
Så lät mig denna gång med någon formån skrifva,

Ocb räknas bland den hop, som altid såddes tant.

För min skull ei så stort, men at den böga fast
På hvilken himlen sielf två ädla stammars grenar
Så til en almän frögd, som almänt gang förenar,

Må ziras med en dickt, som likar hieltar bäst

En dicht, den ingen ting om Astrildz pussar har,
Fördenskol hielp mig först et dugse ämne välja,

Jag viste stora ting och dater at förtälja*

Om Liliers hielte*mod och brudens far fars far.

Mem som det redan nog för verlden är bekant,
Ocb deras ahners pris vet rycktet öfverhinna,

Ty vil iag heller se, om iag en sak kan finna,

Som mindre biårnan bryr ocb mera är galant

Mig tycks det skicka sig och vore mödan värt,
Där vi med mogna skäl tilbaka kunde drifva,

Ocb visa at det falskt, hvad många föregifva,

A t qvinnan älskar bäst* men mast sig dölja lärt

Jag fann får några dar* et litet papers-blad,

Men ymnigt mer än nog mit sinne til at ägga.

Och vil iag biuda til dens mening vederlägga!

Som fast på annat språk, dock samma visa qvad.

Jag svär, begynner han, iag hade åvigt tänckt,
Ja, trodde med mig sielf mig kunna öfvertyga,

At qvinnan kallsint var och vi til äskog kryga,

Som dem naturen sielf en större förmån skänckt

Alt detta oansedt* så spor iag mer och mer,

Hur bögt det svaga kön til äskog är benägit,

Ja uti detta fall oss vida öfverlägit,

Ty hvad, som följa lär, ehr slikt tilkänna ger.

Med möda hinna de til tolf ell’ tretton år,

Eörr än de hemligt sig med kärleks tankar qvälja,
Och snart sig den til vän och den til maka välja.

Men om det händer sig at en til tiuga går,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free