- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
233

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hielp God, bor låter den? Hon räknar alla dar*,
Hon längtar, trängtar, ber*, bon brakar tusen ränker,

Men båls bon intet kär, bon sig i löndom kränke*

Ocb tärs som af en eld, den askan åfvan bar.

Dock är iag icke den, som sådant lasta vil,

£11* någon vråogvis dom på deras sida fälla.

Hvad mån den arma hop förutan manfolk gälla?

Hvem nndrar då så högt at de dem längta til?

Ocb bvad orimligt mer hans skalke*rim beslöt,

Det iag för korthet skol mig foresat at tiga,

Dock at vårt kön til mer än äskog äre viga,

Det vitnar ban som bäst, emedan hvar man vet

Hvad oregerlig gäst, hvad plåga kärlek är,

Den vid sin ankomst strax förnuftet onderknfvar,
Förvirrar vett ocb skäl, förvärrar alla skrnfvar,

Förvillar viljan sielf ocb främjar sit begär.

År det nu qvinfolcks värek? Går det för svaga an?
Förstår en flicka strax en slik tyran at tämja?

Ocb döiia sådan eld? Det tycks sig illa sämia,

Dock den, som slikt at tro mig öfvertala kan,

Den måst ocb gifva med, fastän ban nödigt vil,

At slika svaga väl til större syslor duga,

Ja ofta myckit mer än manfolck äre slaga,

Ty annat ställa sig, än hiertat säger til,

Är ingen ringa konst ocb kräfver mycket mer,

Än man oss unna vil, sin sveda kanna bärga,

Ocb ge åt det en qväl*, en aldels annan färga,

Trots at de starcka sig af sådant rosa tör.

I, högvälborne två, som ärnen än i dag
Ebr rena kärlek frit för verlden uppenbara,

I kunnen aldrabäst bär öfver ehr förklara,

Hvem rät at påstå har, min vederpart ell* iag.

Ocb tror, berr brudgom, iag ebr särdels vara nögd
När hos ebr ädla brnd i makan låga finnen
Som den ebrt bierta tär, ty när i lika brinnen,

Är saken utan fel ocb bägges högsta frögd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free