Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At gifva ehr en man i våld,
Väl ehr, I fån en van;
Men frackten I et binderhåld,
Så lår ehr känna den.
Och fast ehr far det flitigt gör,
Det angår eder måst.
Hvem vet, om det jast bonom rör.
Två lika leka båst,
Han tor på högre stånd ell’ guli,
Et gunstigt öga slå,
Och kasta all vår frögd omkul
Om han får ensam rå.
För alting lät ehr vara sagt,
At intet rata den.
Som redligt tar sit kali i ackt
Och håller Gud til vän.
Ta’n ingen, ber iag, innom famn,
Den ei i alt år kar,
Et godt förstånd, et årligt namn,
Ocb sunda lemmar har.
En man, den gunst och åhra vårdt,
I stånd och tro ehr lik,
Och den sig redligt bärga lårt,
Om skönt han intet rik.
At älska en, som dejlig år,
Det gör vår ungdom måst;
Dock, som man almånt såja piår,
Ar måtligbeten bast.
Man kan och bålla af en kar.
Fast ban ei just år skon,
Når han en årlig upsyn har
Och helsan intet men.
En karl, som älskar mycken ståt,
Lost sålskap, fylleri,
Spel, lätia, slagzmål, öf v erd åd,
Den bör en flicka sky.
Jag vet ei, om det nödigt görs
A t ehr, I unga mör,
En ting här til gemöte förs
Som flitigt väjas bör,
Natureo sielf förmodar iag,
Har mängt med edert blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
