- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
251

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men lät oss acktning gie hvad pä des andra sida
Sig finna for besvar och hvad man måste lida,

Lät se om vi oss tro, i alfvar ocb i skämt,

I ond* och goda dar at bålla vigten jämt.

Jag äroar intet dig ell’ någon annan skrämma,

Et kiärligt äckta par, b vars biertan sammanstämma,

Är bland alt timligt godt, bland all lycksalighet,
Den största, som man bar, den bästa, som man vet.

Det är et paradis, en bimmel npå jorden.

En ting, hvars värde ei kan talas nt med orden,

Et uttåg, et begrep af alskons liuflighet,

På et förborgat sät, som sammansmält i et.

Dock bänder likafult, der sådan lycka niotes,

At sorg och motgåug ei fördenskul a teal utes,

Der blandas söt och sort, fördenskol råder iag,

Man skicke sig der til ifrån den förste dag.

Det ar en sed hos oss från örmins gamla dagar,

At man om bröllops da’n helt präktigt bröden lagar,

Med smycken öfver alt, med krona eller krans,

Och vigsledagen vigs derefter in med dantc.

Iag vil, iag bör ocb ei på sådan plägsed klandra,

Et gammalt brok står ei så låtlig at förandra,

Som tid ocb ålderdom til dryga förmäo har,

Och af den största hop blir tagit i försvar.

Det kan och vara godt; dock tror iag at de gamla
Ha knnnat liksom vi, om rätta vågeo famla.

Jag onnar gärna dem sit välförtiänte pris,

Men tviflar likväl om all ålderdom var vis.

De ha väl konnat oss, om iag derom törs nämna,

Sin dårskap rätt så väl som sina krämpor lämoa,

Et gammalt missbrok blir ei bättre än et nyt,
Fördenskol at det har så många flera lyt.

Det vore, som mig tyks, oss cbristnom mera tiänligt,
Det vore med vår tro och lära mera enligt,

At öfverdåd ocb prål, at fåfäng yppigbet,

Vid sådan helig act ei leden blef ell’ set.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free