- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
254

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvar kan mer tät och nät tilsammanfogat heta?

Men utaf desse skäl så bor en hustru veta,

At hon sig hålla måst och blifva vid sin man,
Ehuru lyckan hälst sig bos dem ställer an.

Om de, som ofver siön uti en farkost fara,

I storm som uti lugn tilsammans måste vara,

Om de, som bo ihop ocb lefva i et hos,

Ha natten lika lång ocb dagen lika lins.

Har snöpligt vore då, om de som sammanhöra,

Om man ocb hustru, som en kropp allenast göra.

Til sinnet äfvenväl ei vore alt som et,

Det vore illa nog dock hälften mera ledt;

i

Och mera stygt är det, om två så när förente,

Två balfvor til et helt så illa sammantiänte,

At när deo öfre del sig kände svåra sting,

Den nedre ging i dantz bå’ här ocb där omkring.

Om hustrun bölt sig styft ocb intet ville mista
Af alt, hvad flättian bar fördärfligt på sin lista,

Om bon på alt maner hvad bofligt öfverskred,

Så länge mannen värck ell’ andra plågor led.

lag blygs, så ofta iag mig alfvart för til sinnes,

At jämväl här en del af slika hustrur finnes,

Som medelst sit besök, sit prål och slöseri,

Et almäni elakt namn omsider bragt sig i.

Iag undrar hvad de tro, iag undrar om de tänka
At deras skam ei syns, när deras väggar blänka,

Ja bade de med gull skönt alla kofrar fylt,

Blir odygd lika stygg, ebur hon blir förgylt.

Men lät oss lämna dem med sina fula seder,

Och leta hustrur fram, som är sit kön en heder,

En ro för sina män, en Æirat för et bus,

Som tar sin största glans af deras dygders lius.

Ty deras liken är som Salomon berömmer,

Hvars värde b an förmer än ädla stenars dömmer,

Dem baf til eftersyn mit barn, och laga man,

At du bäst liknar deo, som ypperst kallas kan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/17/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free