Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Välment lyck-önskan,
förestäld då bruks patronen i Wermlands bergslag,
edel och högacktad
herr Jonas Bratt,
samt den edle och dygderike jungfrun,
I
jungfr. Anna Elisabeth Hiertzel,
ingingo ett kiärligt ächta förbund med hvarannan, som i förnäme
personers närvaro vann sin fullbordan på Rottneros bruk
den 27 Dec. 1726.
JJå brukspatronen Bratt, som man mig nyligt sade, ’
Sitt hierta åt en mö i Stockholm låfvat bade,
Hon bonom sitt igen, så at de bägge två
Nu ville in för Gud bvarann gie band dår på;
Jag fägnades där åt och fikte til min penna,
Ty bruden hade jag den äbran til at känna,
Brudgummen spordes ock det loford allmänt ha
Af en belefvad man, som bölt och stod sig bra.
Jag ville med en dicbt, om giörligt, hedra bruden,
Anlitandes där om som vanligt skalde-guden,
Hor trägit sökte jag hans bistånd denne gång,
At få ihop en kiäck ocb värdig bröllops-sång.
Där yersen bvarken lahm, för hård ell* tvungen lydde,
Ei vore stinn af ord, som föga ting betydde,
På infall intet arm, på låbn-godz intet rik,
Och sielfva bruden til behagligheten lik.
Men ban bemötte mig helt annars än för detta,
I stället at ban förr har bulpit mig til rätta,
Så tog han från mig nu alt skalde-tilbehör,
Ocb om jag hörde rätt så vist’ hon mig på dör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
