Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De jordebuodnes bop, sig visligt bär påminn»,
At ingen af oss får på lifztidz slåndan spinna,
At alt hvad jordiskt är på svaga fotter står,
At tden så litet om sit lif och dodzstund rår.
Den cronan värdigt bär, som den der går vid plogen,
En i sin blomster-vår, som en af ålder mogen,
At lycka, ähea, mackt, pragt, välde, rikedom
Forbytes, svinner bort, förgås och hvälfver om;;
At stå och falla,, åt bvar andra banden räcka,
Det vet den alting vet at edra seder täcka,
Ehrt sinne, e4r gestalt och tusen gåfvors prakt,
Hvar af iag lyckligt blef til eder kärlek bragt,
Och til mia sidsta stund af samma lågor brunnit,
I dem iag största lust och hög9ta nöje funnit,
Den enda orsak är, som döden bitter gör;
Dock hvad ei ändras kan man tåligt draga bör
Och täneka, hvad som sker har himlen så beslutit.
Det äkta kärleks band som oss tilsamman knutit,
Ocb af den högstes gunst så hogt välsignat var.
Kan, när det sönderslits och halfva hiertat drar
I grafvens mörka natt, ej utan sorge-tårar
Med biertans ångest ske; dock Herrans band, som sårar,
Förbinder och igen; vår tröst står häruti:
Den bästa delen blir för död och grafven fri
Och tråssar tidsens hot, ty dygden sammanfattar
Den bästa grifte skrift, hon blir bland alla skattar
Den enda, som emot forvanskligheteu står,
Så at vårt minne ei aldeles undergår.
Formedelst henne lär och Oxenstieruan lefva
Så länge Sverge dem berömligt lär uphäfva,
Som til sin konungz tienst ocb den gemenes ro
Haft alian flit ospart. Men siälen, som med tro
Ocb kärlek altid bar hvad evigt blir omfamnat,
Tar gena vägen dijt, der de utvalde hamnat,
Där lust med evighet förknippat sammanbo,
Där sälhetz rosor näst vid seger-palmer gro,
.Där utan återhåld en sådan klarhet finnes,
Mot hvilken solens- sken et mörker vara synes,
Där glädie utan mått och alt tilfyllest är;
Ja Gud den bögste sielf blir siälen altid när.
Så lär, min ängel, den ehr oförlorat vara
Den sig i sälskap get tned alla änglars skara;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
