- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
318

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En ädelmodig sial, den motgångs böllior möta,

Bör sättia Gudz behag sig til en ögon-punkt,

Hos hafvet lärdom ta, där våg på vågor stöta,

Vid sielfva diupet det dock stilla fins och lungt.

Graf-skrift.

Det är et sälsamt ei. när några af de gamla,

Som med et blindt förnuft om sanna liuset famla,

Det är et sälsamt ei, om någon hedning tykt,

At Gud på sälsynt sätt en tnennskia sam man-by g t.
Ty der den q vicka eld, för alla stiernors skara,

Det skiära luftens blå och silfver vatnet klara,

För fisk och fo och för andra skådsel fler,

Et ophof« ämne btef, så giordes vi af ler.

Utaf den sämste stoff, det gröfste elemente,

Den tunga tiocka jord vår kropp för ämne tiente,

Så at den Godom» strål, som i vår sial är sänkt,
Blef medelst kroppen inom plumpa väggar stängd.
Sålunda dömde de; men oss bör mera veta,

Än med naturligt lius naturen genom leta;

Sant är, vår kropp är jord, oss gafs en ringa lått
Men til et fånga-hus var ler ju lagom godt;

Jag kunde ord ocb sätt, som til mit opsåt tiåna,

Så väl til Davids munn som flera helgon läna,

Hvar uplyst hedning sielf mig här i bifall gafv,

A t siälen i vår kropp är som en fängslat slafv.
Dock må vi andras hielp och jak-ord ey behöfva,

I saker, dem vi sielf sä stundeligen pröfva,

Vår sielf-förfarenhet den visar oss (ty värr)

Hur kroppen uti alt år andan til besvär.

Lät en, som icke van med annors kalfv at plöija,

Men den sig sielfvan bahn til högden ämnar röija,

Lät någon biuda til at täncka på en dicbt,

Af ord med eftertryk i saker utaf vigt.

Så framt han enkom vil til evigheten syfta,

Ocb vingan mera högt än större parten lyfta,

Han lär väl varse bli, hvMd jordens tyngd förmår,
För mig, jag talar fritt, jag fan det än i går.

Ty sedan lyckans hat ocb mången vedermöda
Gref G östa f hade brächt i sällskap med de döda,

Sen De la Gnrdies bus (dock efter Gudz behag)
Til flera hicrtans sår bår Ack det sidsta slag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free