Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alt sedan har jag tänckt en klage-dicht at börja,
Den döda til beröm ell’ deras tröst, 8om sörja,
Jag sökte vidt och bredt at få ihop en skrifft,
Som värdig var at stå på sådan herres grifft.
Hans b&rkomst, en ibland de främste här i rike,
Hans ahner, hvilka knapt i Sverge haft sin like,
Den tid de Ryssens macht i trånga buchter dref,
Och med den svenska häär dem reglor förskref.
Hvad mer hans egen dygd, hans förmån bland do lärde,
Hvar af hans stånd ocb börd, än fick et större värde,
Hans hiertans redlighet den nogsamt vijste ut,
Hur trogen han sin knng, hur kär var han sin Gud.
Alt detta tänkte jag folkomligt at beekrifva,
Ocb hans förtiente lof, det högst jag kunde drifva,
Jag spände nästan högt, til des jag äntlig såg,
At mig min jordeklimp för när i vägen låg.
Väl an då, tänkte jag. man har förlängst erfarit,
Ho som Gref Göstaf siclf ell’ hans förfäder varit.
Jag vil med några ord beklaga vid ha:.s graf,
Hur trångt vår anda bor för ån vi lidom af,
Jag vet han bar försökt och tneond-falt beklagat,
Hor* andans drifft och krafTt af köttet blir försvagat,
Hor sällan desse två de stämma öfver en,
Den ena qrick som eld, den andra tung som sten.
Jag säger då ined skral, at denne jorde-hydda
Är oss en plågestad der siälarna bli brydda,
Et ledsamt fånga*hus, der andan bnnden går
Och föga om sig sielf i många saker rår.
Vår tanka kringar sig om det syns kroppen lågligt,
Förståndet fattar sen, hvad sinnen finna drägligt,
I summa, hvad oss händt ell’ hvad oss förestår,
Så se vi, at hans macht vår villja öfvergår.
Än mer: när kroppen trödt sig lagar til at såfva,
Fast siälen vaken blir, hon lider ei för brått.
Om I slik phantansie hon värkar ondt ell’ godt,
Hon vinner ingen lön, hon lider ei för brått.
O högste uselhet! hur ärnm vi förstälde,
Vår kropp bemästar oss. ocb brukar öfvervälde,
Vår sial, vår himmels-del, den ligger nodertrykt,
Ocb det vår lifztid ut in til vår ändalycbt;
Men likväl der vår sial i koppen hitler fången,
För bvad skull bäfver då och frurhtar sig så mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
