- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
328

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men skada, denne man har icke haft i vild,
Vår hårda skepnad så, som sine tanekar styra,

Ty eljest hade vi vist qvinnnr i behåld,

Som veriden efter oss lår evigt hålla dyra.

Då såg jag heller ey hvad jag för ögon ser,
Herr Lillienstedt i dag i beta tårar smålta9,

En sten på all des frögd och förra lycka våltas,

Och ån en större tyngd hans hierta trycka ned;
Jag såg fru Cronhielm ån til begge husens trefnad
Förnya fadrens lif, förliufva mannens lefnad.

I, som af tångligt bruk ebr detta giort bekant,
At genom ord och skriflt de döda måst berömmas,
Fast stundom deras ros år minste delen sant.
Och deras stora fel, som bast behöfva gömmas;

Förskonen denna skrifft och detta ädla lijk,
Som intet haift gement med desse tiders seder,

Än at af dödsens hand bon ligger slagen neder,
Eliur’ hon eliest var på alla gåfvor rijk.

Tron att det mig emot, när jag behöfver skarfva,
Och at jag här lär ord, men aldrig ämne tarfva.

Dock, hvem är hennes verld och vandel ev bekant?
Hvem har til sådant måhl af pris och heder hunnit?

Jag tror att ingen än så almänt låford vant,

Oeh vid så mycken dygd så litet afvund funnit.

En vän, hur vän han är och hur han gärna vill,
Kan henne, som sig bör, tilfyllest ey berömma;

En ovän, om han fins, än mindre undan gömma.

Hvad alla med en mun fru Cronhielm läggia til,
Hon gaf sig värde sielf och torde ey förmoda,

Åf hat eir vänskap meen elf tilsatz på det goda.

Det enda vore svårt och henne alt förnär,

Om någon sökte rätt des gåfvor at förtiga,

Fast ey for hennes skuld, men om*det möiligt ar,
FÖr någon utaf oss i hennes fotspår stiga;

Jag, som för kortan tid en sann lycksalighet
Försport af et så kärt och högst förnögt omgäuge,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free