- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
329

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det ju så liufligt var, som det ey rakte lange,

Jag tror at jag ånnu et ukast göra vet,

En teckning slätt och rätt for utan konst och fägring,
Af hennes ädla siäl och af des sköna lägring.

Hvad himmel och natur för niångom undan gömt,
En deilig skapat kropp, et dygdig artat sinne,

En härkomst, stånd och börd, der lyckan intet glömt,
Et bela verlden täkt och välbehagligt lynne,

Et hierta, frit för argt, med mild- och fromhet fvlt,
Förstånd som känbart sågs i syslor som i seder,
Betäncksamhet i taal, försäkring utan eeder,

Välvillighet, den ey med falskhet var förgylt,

Och vänskap utan fiärd, på den man kunde lita,

En vandel den rätt få at föra sig beflila!

Hvad mer, en siäl, der Oud det högsta gick och galt,
Der tron lifacktigt sig i altan gierning viste,

Der hopp och tålamod och kiärlek, men för alt
En helig andacht jämt i hennes böner lyste.

Seen, ädle qvinnor, seen, här är ett conterfey
Så slät och utan konst, som jag det eder låfvat,

Ty den fullkomlighet, hvar med hon var begåfvat,

Den blir här utelyckt, den finnen I här ey,

Den måst en större kraft i hand och hufvod äga,

Som et, det henne likt, skal komma rät til våga.

Et rnm är likväl än, i hvilket, som det var
Des bild och minne står och oförändrat blifver,

Ja der hon til en del än lif och rörsel bar,

Och ordsak altid än til lika vördnad gifver,

Ty hon, som uti alt en sådan förmon fått,

At lyckan ingen ting hos benne satt tilbaka,

Hon lämnar nu i sorg en så bedröfvat maka,

Som högst han hennes dygd värderat och förstått.
Hans hierta til sin död lär hennes tycke böllia,

Hon honom lik som han til grafven henne follia;-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free