Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Di vete alt för val, at icke kött och blod
Bör hafva öfverhand och andan undantrycka;
Men finne likväl sant, ju större tåre*Aod
Ju mera lindring i en vedervärdig lycka.
Den all ting går i band, en den af lyckan mätt
Kan lätt för annors sorg en ymnig tröst bereda,
Och vårt förnuft går minst i motgång regel>rätt.
Fast om det andra förr o’r villian kunnat leda;
Dock hur’ det vara må vår sorg är tårar vård,
Och billigt, at den jämt med våra dagar räcker,
Ty ingen annan tröst ell* ro år oss beskärd
For’n oss den samma mull som våra döttrar täcker.
Den naturliga emp find tligbeten.
Fulföljen som sig bör bvad ehr er ängzlan rår!
Ho kan med större fog ocb mera billigt söria?
I ha två döttrar mist i deras ålders våbr,
Då de med alfvar först sin lifstid tänkte börja
Två döttrar, hvilkas art och rena vandels lopp,
Sin härkomst lika så som stammen bägge prydde,
Dem dygden båda två så sedigt fostrat opp,
A t de föråldras råd mer än sit nöije lydde.
Hos dem naturen sielf med runda händer delt,
Hvad Rahel fördel gafv och Esther större giorde,
Så at på ingen ting dem eljest slagit felt,
An at de äldre bli och längre lefva borde.
Hnr kan en heftig sorg ebr härvid illa stå?
Ehr, dem för kortan tid man skattat har för sälla,
Som sedt ehr glädie-sol oprunnen i de två;
Men skylt inunder moln och förr än afton qvälla.
Ar glädien oss förunt, hvårföre sorgen ei?
Bör den, som älskar sit, i allan tid berömmas?
Så bör (ebo som här mot envist säjer nei)
Det som vi hållit kärt för hastigt icke glömmas,
IIo våller det, at när vårt hierta, sårt och ömt,
Sig tårar tusentals och utan möda, finna,
Natnren, som med flit dem til den ändan gömt,
At de vid slika fall må oupbörligt rinna,
Ty faren härvid fort jag vil alt dag från dag,
Ehr plicht ebr minna på och sorg på sorgen späda,
Och om ehr kärlek ei skal kallas alt för svag,
Så bör ehr ingen ting i verlden mehra gläda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
