Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minne
öfver kongl. may:tz fordom tro-man och öfverste,
don ädle och välborne herre,
herr Joh. Gabrielson Sparfvenfeldt,
q
hvilken på Abylund sahligen afsomnade den 15 Octobris 1698
sam-ma dag på hvilken han för jemna 80 år sedan förste gången den*
na verldsens lius fick skåda; och med vederbörlig heder begrofs i
Romfertuna sochn^-kyrckia den 10 Januarii år 1699.
En skald, soro icke öfverst opp
Uppå parnassens branta topp
Med Maro hinner klifva,
Den tycka mig, den mä b a’ god dag,
I fall han om ett tåg ell’ slag
EU’ hielte ärnar skrifva.
Den jag mig stundom håller til,
Min bulda sång-gudinna, vil
Mig sådan sång förbiuda,
Det år för qvinfolck, tycker hon,
En hård och obehaglig thon,
När feld-trompeter linda.
Skiönt, at den gamle Sparvenfeldt
Blef fostrat opp i Martis tält,
Begyot’ bon derpå säja,
Dock har han, sen ban sielf fåt rå’,
Den art at lefva funnit på,
Som sinnet kan förnöja.
Dessutan, bvar jag ser mig om
Bland all den lärda ålderdom,
Så vet jag ingen nämna
Den, med sit höga ålders måt
Så när den visa Oreken gåt,
Det bör man honom lämna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
