Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ann’ har lyckan skött och äran satt på stol,
Men icke förr än mot hans sena aftons sol,
Och den, sin mandom ser med macbt och medgång fy It,
Mins ofta med förtret sin vagga oförgylt.
Där sörjer en för det hau våld och orätt led,
Den suckar, at hans vän är utan redlighet,
Den plågas utom gårdz, den finner inom dÖr,
Hvad hemligt honom tär och han ei klaga tor.
Doch plågar ingenting vårt arma kiött och blod
Så häfftigt, som en svår och lång-varachtig sot,
Den, efter ve och värck oss ger den’ sidsta rest,
Och biuder döden’ på vår usla kropp til gest.
För våra ögon står et sorgligt prof deraf:
Fru Stiernmarcks döda lik och hennes öpna graf,
Men hennes tröst var det, at hon godvilligt led,
Och giorde Herraus kalck i tålamod besked.
Den glanss och härlighet, som siälen sväfvar i
Går öfver mit förstånd, tv går jag det förbi;
Men tror at hennes död och sidsta andedragt,
En outsäilig frögd bland alla änglar väckt.
Herr Stiernmarck! Eder sorg är icke utan fog,
Men edert tålamod är redan pröfvat nog,
Och lik som eder fru är evigt seger-krönt,
Så lär ån eder dygd i lifvet bli belönt.
Epithaphium
pie defunctæ.
Conditur hoc tumulo probitas, patientia juxta
Et non fucatæ relligionis amor.
Moribus ornavit ni tidis Stiernmarckia sexam,
Cum fuerit thalami candor honosque tori;
Incola sed residet felix in vertice Olympi
Et propius summi numinis ora videt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
